Det blev inget med Bup, dem ringde mig och berättade att jag inte kan komma dit utan att dem måste kontakta vårdnadshavare, eftersom jag är ett halvår ifrån arton och inte arton än. Så eftersom jag inte kan låta mina föräldrar veta kan dem inte hjälpa mig må bättre. Tycker jag är riktigt dåligt. Men, om ungefär ett halvår fyller jag arton, frihet, tack gode Gud. Då kan dem tillomed medicinera mig utan att mina päron kan få reda på det. Bara ett halvår, men ändå ett helt jobbigt halvår....en vän har lovat hjälpa mig, hon är underbar. Min fina vän. Var ett tag sen bup grejset egentligen. Men klarade inte att skriva då.
Nu snart ska jag försöka hantera resten av helgen, klarade inte dem första timmarna, så min arm är redan sårig.
För ett par helger sen spenderades lite tid, tre dagar faktiskt, med att hälsa på flickan jag älskar och henner pojkvän, jag såg fram emot det fast jag visste att det skulle bli svårt med honom där. För hon är det viktigaste. Vet ni? Jag kom dit helgen efter deras officiella förlovning. Jag såg ringarna innan många av hennes andra vänner. Jag var med när dem berättade. Det var jätteroligt vi hade så trevligt! ...Och jag kämpade mot tårarna. Och vet ni. Nu är jag trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar