Detta är då min blogg, mitt namn är Rennieh, jag har en ålder och ett efternamn men det låter jag inte synas. För jag är den jag är, jag är personligheten som kommer synas här, men ni får inte veta vilken person av alla miljonersmiljarder. Jag är bara och helt enkelt en människa som behöver få ut alla mina tankar och känner att jag lika gärna kan låta folk läsa. Min dagbok.
Ja.....vem är jag. Jag är jag. Jag är en tecknare som pluggar, jag lever i en liten by som jag avskyr och spenderar livet med att teckna i princip. Jag är en kortis som älskar kaffe, apelsinjuice, att teckna och att skriva det jag tänker, även om jag är så vimsig att ingen fattar vad jag skriver om. Jag tänker mycket, för mycket, och mitt huvud är ofta sprängfyllt med tankar. Jag är ju en tecknare, och kommer kanske visa lite verk här, mest skisser som kanske inte är jätteseriösa....men jag visar ändå. Don't like it? - Don't look at it, and if you are about to write something mean, cut off your fingers. Ibland blir det engelska, så kommer det nog bli ibland. Jag gillar hårdrock, Blindside, Anberlin, Safemode, och ja...klassikerna. Metallica, Black Sabbath, Guns n' Roses....och rätt mycket mer. Fin musik, sannerligen. Jag kan inte låta bli att sjunga med heller, har en mörk, skrovlig röst och det låter som att jag svalt småspik, så det låter rätt kasst...hehe...i caught myself singing at the bus with the music in my headphones the other day....
Idag då, jag har tecknat(surprise!) och typ vart hos en pomolog(äpplekännare) och fått veta att äpplet utanför fönstret är ett träd med sorten Veiniöu (vinäpple) och att det faktiskt ska vara rött rätt igenom och så surt som det är....sen åt jag äppelkaka, och sen hemåt. Nu skriver jag med en vän, jag är rätt blyg av mig, och har några "rodnarord" som målar hela mitt ansikte rött som han tycker är underhållande att skriva till mig. Jag är väldigt blyg helt enkelt....herr P. är en bra vän, snäll, ondskefull(vet att det är motsägelsefullt), intressantmysko...och ja, en bra vän helt enkelt, fast han skriver rodnarordn till världens blygaste person. Kanske för att han alltid verkar försöka förstå sig på mig, fast det är ett mission impossible. Dessutom accepterar han mig och hela mitt sätt att vara, både när jag skuttar runt som en hyper galning och när han försöker övertala mig att prata med honom om allt istället för att skära sönder mig, så accepterar han även om han inte håller med mig. Det är nog det viktigaste, att han accepterar mig. Saknar en annan vän, M. Men jag får väl vänja mig, eftersom alla tenderar att tröttna på mig efter några år. Eller...tre år är max har jag upptäckt. Lite sorligt, jag har väldigt lätt för att älska och väldigt svårt för tillit. M både litade jag på och älskade för det är världens finaste vän, och litar på....det var bara hon som jag klarade att lita på. Och nu håller hon på att försvinna. Ska försöka få henne tillbaka för jag har aldrig haft en så bra vän innan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar